Svensk Whisky från Agitator – Argument: Islay PX 46%

Vänner! I torsdags kom ett paket på posten som visade sig innehålla den kommande releasen från Agitator, nämligen det fjärde släppet i serien Argument i vilken man samlar experimentella produkter tillverkade i mindre volym (mindre volym än standardbuteljerna). De föregående släppen i serien har i tur och ordning inneburit slutlagring på fat av Kastanj, fulltidslagring på Småfat, och senast en whisky tillverkad av råg och korn slutlagrad på fat som tidigare innehållit Lönnsirap. Experimenterandet går i allra högsta grad vidare för denna utgåva med det läskande namnet Islay PX. 

Receptet för den här utgåvan är som följer: råsprit tillverkad av torvrökt korn på 40ppm. Merparten är destillerad i Lågrefluxpannan (LR) och resterande del i Högrefluxpannan (HR). I mitt tycke ger LR en ren, tung, kraftig, jordig, och lite skitig råsprit, medan HR ger en ren, lätt och fruktig råsprit. För lagring har använts två olika fattyper: dels kvartsfat (130L) som först lagrat bourbon och därefter Islaywhisky, dels fat som först lagrat sherry av slaget Pedro Ximénez och därefter Islaywhisky. Innan flaskfyllning vattnades whiskyn ner till 46%. 6000 70cl-flaskor har producerats av denna utgåva och nu på fredag finns den tillgänglig i cirka 220 systembolagsbutiker. Ni finner produkten genom att klicka här.

För att kunna dela med mig av lite exklusiva detaljer kring receptet hörde jag av mig till den alltid så hjälpsamma Oskar Bruno (Destillerichef) som gav mig följande info: 54% av innehållet är lagrat på kvartsfat, och resterande 46% på PX-fat av storleken 250L. Samtliga kvartsfat fylldes med råsprit från LR. 60% av PX-faten fylldes med råsprit från LR och resterande 40% med råsprit från HR.   

Den här whiskyn fick jag möjlighet att provsmaka redan i mitten av april när jag besökte Agitators huvudkontor i Stockholm för att prata om kommande buteljering(ar) i vår fat-collab, idéer kring framtida whiskyprovningar, och lite annat trevligt.

Då blev det mest att sippa litegrann så jag har verkligen sett framemot att få göra en lite djupare analys vilket det är dags för... nu! 

Doft:
När jag andas in försiktigt genom näsan vid glasets kant är de första dofterna en mix av sälta, hav, mentol, läder, och en bred, omfamnande och mjuk torvighet. Det här känns verkligen Islay! En djupare doftning med näsan ner i glaset ger svag maltighet, krämig vanilj, vaniljsås, och Crème brûlée med inslag av brynt smör och lätt lakrits. Jag känner också nånting fruktigt, men det är i allra högsta grad flyktigt… jag försöker sätta ord på det och landar i röda äpplen, torkad aprikos, rosvatten, och svarta vinbär i fjärran. Doftmässigt rör det sig sammantaget definitivt om en bas av Islay (dock ingen rökighet som dödar näsan) med en elegans och finess av somrig fruktighet som glittrar i det övre registret. 

Smak:
Definitivt Islay-stil: sälta, saltlakrits, bred och tydlig torv, och en lagom skitig jordighet. Alkoholen är otroligt fint integrerad och bär fram mjuk vanilj som övergår i maltighet. Alkoholen stiger i munnen, upp i gommen, och förbi swishar lätt viol. Ur maltigheten framträder först en söt rök med skira stråk av torkade fikon, det vattnas i munnen, och sen kommer torv och rök tillbaka och tar nu större plats än tidigare. En svartpepparlik kryddighet retar min tungspets medan den torviga maltigheten och den mjuka vaniljen långsamt klingar bort och avslutar smakresan. 

Några summerande reflektioner:
Ja det här var verkligen en doft- och smakresa! Det är lätt att bli lurad av elegansen i doften och tänka att det här nog kommer vara en lätt rökig whisky, men så är inte riktigt fallet. Röken, eller kanske snarare torven, tar rätt stor plats i smaken och tillsammans med maltigheten och vaniljen utgör den helt klart whiskyns tydliga bas. Det här är dock ingen brötig historia utan fruktigheten i både doft och smak bidrar med djup och skapar tillsammans med torven en komplex whisky som jag både vill sitta och fundera kring och analysera, och bara vill sippa på och njuta av. Gärna på sommarstället i Roslagens famn, med ljumma sommarvindar som sällskap och utblick över havet. 

Slutligen ett stort tack till dom snälla människorna på Agitator för den fina möjligheten att recensera denna whisky innan släppet! For further and future updates please make sure to follow my FB-page by clicking here, my instagram by clicking here, and my twitter-page by clicking here. Copyright © and All Rights Reserved on all tasting notes and text by SamuelWhisky and pictures and videos likewise belong to SamuelWhisky, unless stated. If you would like to use any such material that belongs to SamuelWhisky or is associated with SamuelWhisky, please ask by sending me an email to samuelkarlssonorebro [at] gmail [dot] com and when permission is granted by stating the source. 

Bild med benäget tillstånd av Agitator

#samuelwhisky10år – Del 4: mässor i massor och vägen dit

Den 11:e oktober i år fyller SamuelWhisky 10år! Ett av sätten jag firar detta på är att den 11:e i varje månad fram till och med jubiléumsdagen posta retrospektiva nedslag i dom första 10 åren av SamuelWhisky. Genom att klicka här kommer du till bloggens startflik där du finner del 1-3 i artikelserien vilka i tur och ordning handlat om: vägen fram till bloggen SamuelWhisky, en sifferfixerad tillbakablick på mitt bloggande och mina tasting notes, min kärlek till och för Laphroaig.

Knappt två år innan jag drog igång den här bloggen började jag arbeta på whiskymässor. Hur det kom sig att jag började jobba mässor land och rike runt är egentligen och från allra första början ett resultat av flera saker: mitt stora intresse för den irländska rökta whiskeyn Connemara, hårt arbete, och ren slump. Parallellt med att jag 2007/2008 fastnade för och nördade ner mig totalt i Laphroaig blev jag sugen på fler stilar av torvrökt whisky. I den svenska utgåvan av Michael Jacksons whiskybok vilket på den tiden var min vardagsläsning snubblade jag då över just Connemara. Precis som med Laphroaig blev det all in och i augusti 2009 startade jag FB-gruppen Connemara Clan (som jag 2014 ersatte med en FB-sida med samma namn). 

Samma år gick jag runt som gäst på whiskymässan i Örebro och delade ut egenhändigt producerade flyers till mässbesökare för att sprida ordet om Connemara och min fanclub Connemara Clan. Rätt som det var snubblade jag över en monter där Connemara fanns representerad! Jag presenterade mig för en person som arbetade i montern, berättade om mitt stora intresse för Connemara och att jag precis startat FB-gruppen, visade mina flyers och fick lämna en hög i montern så att dom kunde dela ut flyers till andra Connemara-intresserade. Ett år senare besökte jag örebromässan igen, letade febrilt efter Connemara-montern och hittade den hos Philipson Söderberg. Där stod Linda Nånting, Brand Ambassador för Cooley Distillery, och tog hand om bland annat Connemara. Vi pratade såklart Connemara i kvadrat

och efter ett tag visade det sig glädjande nog att både hon och folket på Cooley Distillery hört talas om Connemara Clan (som vid det här laget hade ganska många medlemmar). En tid senare fick jag ett mail ifrån självaste Stephen Teeling på Cooley som mycket riktigt hört talas om klanen och undrade om jag var intresserad av att ta mig an en (ideell) ambassadörsroll för Connemara. När 2011-års örebromässa närmade sig fick jag sen ett mail ifrån David Ask på Berntson Brands som, på Stephens inrådan, frågade mig om jag ville hjälpa dom på mässan och ta hand om Connemara och resterande whiskey i Cooleys portfölj!  Jag arbetade tre mässor åt Berntson; Örebro 

Linköping (tillsammans med Jennifer Graham Brand Ambassador Cooley, Bruce Gordon Destillerichef Knockdhu, och Jerry Lindahl som med glimten i ögat kallade sig själv för ”en skribent av dignitet”), 

Jennifer skymtas i till vänster i bild...

och sist ost- och vinmässan Chateau Grand Cru. När det började närma sig den sistnämnda mässan fick jag veta av Tommy Isaksson på Berntson att Cooley framgent skulle representeras av Edrington. Jag ville såklart fortsätta arbeta med Connemara på mässorna och hörde därför snabbt av mig till Edrington för att presentera mig själv, berätta om mitt stora intresse för Connemara, och att jag fanns tillgänglig om dom skulle behöva hjälp på mässorna. Den person jag fick kontakt med var Joakim Leijon och ni kan säkert tänka er hur glad jag blev när det visade sig att han var Brand Ambassador för… Laphroaig! Här hade jag både ren tur och satt på en hel del kunskap om två av Edringtons varumärken och kunde därför slå två flugor i en smäll; vilken förmån att få ta hand om både Connemara och Laphroaig på mässorna! När jag nu blickar tillbaka på åren 2012-2019 arbetade jag hela 33 mässor/mässhelger åt Edrington med Connemara

och Laphroaig 

SBWF 2012, min första mässa för Edrington

som huvudfokus, och jag lärde mig också massor om, och utvecklade både intresse och kärlek för Bowmore, Highland Park, och The Macallan

En minst sagt trevlig trio

Att det höll i sig så länge som åtta år har jag, utöver min kärlek för Laphroaig och mässarbete, Edringtons fair coordinator Dani Skaff att tacka för. Gång på gång fortsatte han ringa in mig på mässjobb efter mässjobb och han var alltid öppen för när jag ville jobba färre mässor eller när jag ville jobba fler och fler, tack Dani!  

Dani vid Scapa 2016

Men vad är det då som är så kul med att jobba mässor?! Den frågan är enkel att svara på: allt! Jag älskar att möta och prata med människor

Möte med Mathias och Brunte på Örebromässan

Tillsammans med whiskylassien Tiina på Linköpingsmässan

Roland Fire och Patrik Ice på Destillat Stockholm 

jag älskar att få berätta om whisky jag själv älskar, att få representera ett eller flera fantastiska varumärken, och att få svara på lätta som svåra och kluriga frågor om whiskyn ifråga. Man vet aldrig vad mässbesökaren på andra sidan montern kan eller inte kan om whisky i allmänhet, eller om produkten i synnerhet: hur den tillverkas, hur den är lagrad och vad det är som gör att den smakar som den gör. Jag älskar också när det är så fruktansvärt mycket att göra, när whiskyn säljer så bra, att man knappt hinner prata. Jag älskar helt enkelt det hårda arbete som mässjobb faktiskt är. 

Och även om jag kanske inte älskar att efter avslutad mässa packa ner montern och allt i den, är det få saker som slår att efteråt sitta ner och i goda vänners lag äta en god bit mat, dricka nåt gott, och lägga upp fötterna för vila, aaaah!

I fallet Edrington har det också varit så himla roligt att under flera år få arbeta i montern med samma människor, lära känna dom och känna att man gör någonting riktigt kul tillsammans: jag pratar såklart om järngänget Stefan, Tessa, Timmy, Filip, och Dani. 

Järngänget på en av alla SBWF-mässor

Dessutom har jag också haft förmånen att då och då få arbeta med branschfolket. Jag tänker då särskilt på Brand Ambassador för Beam Suntory Malts, Joakim Liljekvist (och våran eviga diskussion om vilken Laphroaig som är rökigast, för att efter några år komma fram till att jag pratade om torvighet och han pratade om rökighet)

men också på Danielle Mckerrell (Laphroaig)

Vicky Stevens (Laphroaig)

Sietse Offringa (The Macallan), Cat Gordon (Bowmore), och sist men inte minst Martin Markvardsen (Highland Park)

Så många fina och roliga minnen har jag

och så många goda whisky har jag smakat, både från tiden på Berntson och tiden på Edrington

På SBWF 2012 smakade jag HP30 första gången,
då kostade den "bara" 3000kr :)

Och nu, eller rättare sagt sedan 2021, har jag den stora äran att få arbeta mässor för Agitator; Sveriges om inte världens mest spännande whisky och destilleri! Skål för det och skål såklart för mässor i massor!

Tillsammans med Operatör Maria och Destillerichef Oskar på SBWF 2022

#samuelwhisky10år – Del 3: Omisskännliga Laphroaig i mitt hjärta

Den 11:e oktober i år fyller SamuelWhisky 10år! Ett av sätten jag firar detta på är att den 11:e i varje månad fram till och med jubiléumsdagen posta retrospektiva nedslag i dom första 10 åren av SamuelWhisky. Totalt blir det alltså 10 specialinlägg för 10 år. Del 1 i artikelserien finner du här, och Del 2 här. 

Det finns ingen whisky som varit en så stor del av mitt liv som Laphroaig. Och när jag skriver liv då menar jag naturligtvis både mitt whiskyliv och mitt liv-liv. I den mån dom nu är möjliga att separera, vilket dom svårligen är eftersom SamuelWhisky är en så stor del av mitt liv. Jag vill till och med gå så långt som att säga att min kärlek till och mitt intresse för Laphroaig är en stor anledning, om inte den största, till att jag startade och har hållit igång SamuelWhisky; som jag berättade om i Del 1 i den här artikelserien var Laphroaig Cask Strength min väg in i den förlovade värld vi kallar whisky, med startpunkt 2002 och med nystart 2007 hade jag den ena Laphroaigianska upplevelsen efter den andra och till slut var jag, fast. 

Det slog som sagt fullständigt slint i mig och jag snöade totalt in mig på Laphroaig. Jag köpte, provade, samlade och läste på om Laphroaig. En rad Laphroaigprovningar (och andra provningar) i egen regi ledde mig fram till att med start 2011 börja arbeta professionellt som provningsledare och mitt intresse för och kunskap om whiskyn och destilleriet Laphroaig ledde mig i sin tur till den fina möjligheten att på whiskymässor ta hand om just Laphroaig för Edringtons räkning.

Det här kanske låter lite konstigt men om sanningen ska fram har jag faktiskt svårt att sätta fingret på exakt vad det är med Laphroaig som jag gillar så himla mycket, både i sig själv och i förhållande till andra torvrökta whiskys, i världen i allmänhet och i Skottland i synnerhet. Och det är väl så det är med kärlek överhuvudtaget, man vet att man älskar någon eller något och det är inte så lätt att säga varför, man bara vet. Och på ett sätt är det flera saker som man kan försöka och ibland lyckas med att beskriva och på ett annat sätt är det bara… allt. Dofterna, smakerna, namnet, typsnittet, flaskorna, buteljeringarna, etiketterna, designen, destilleriet, platsen, människorna, historien, storyn, framtiden. 

Och trots att jag rabblat alla dessa saker jag gillar så himla mycket med Laphroaig så känns det ändå som att det är något jag inte kan sätta ord på… ni förstår. Om jag ändå ska försöka sätt ord på min upplevelse av själva drycken Laphroaig skulle jag säga att det är någonting med den där kompromisslösa och ömsom feta ömsom mjuka torvröken i både doft och smak som bara klaffar med mina sinnen på nåt sätt, och som jag bara hittar i just Laphroaig. Sammantaget tycker jag verkligen att det ligger mycket i (marknadsavdelningens) tidigare slogans: Love it, hate it, there is no in between. No half measures. Men den bästa är ändå: Unmistakably Laphroaig.

Allt det här är anledningen till att jag köpt, provat, recenserat, samlat/samlar, läst på, och älskat så mycket att presentera och prata om Laphroaig på mässor. Med Laphroaig som huvudfokus har jag arbetat hela 33 mässor/mässhelger.

Jag älskar till och med Laphroaig så mycket att min och frugans smekmånad gick till (bland annat) Laphroaig, och vilket fantastiskt fint besök det var och vad underbart det var att äntligen vara på plats!

Som provningsledare har jag gjort mer än en handfull Laphroaigprovningar och självklart smugit in Laphroaig i en mängd provningar på andra teman. Av dom Laphroaigprovningar jag gjort är det den jag höll i den 18:e december 2013 på Red Brick i Karlskoga (där jag arbetade som provningsledare under fem år) som ligger mig närmast om hjärtat. Varför? Jo när jag jobbade örebromässan det året fick jag av Vicky med mig en present: ett fatprov av nioårig Laffe dragen direkt ifrån ett 1st-fill bourbonfat med den härliga fatstyrkan 58%.

Som ni säkert kan tänka er satt den riktigt fint som avslutning på den i övrigt mycket trevliga linan!

Om du nu tagit dig ända hit kära läsare vill jag ge dig chansen att få ett litet trevligt och gott Laphroaig-kit i brevlådan. Berätta för mig i kommentarsfältet till det här inlägget på facebook vilken Laphroaig som är din favorit bland dom officiella buteljeringarna. Bland de läsare som kommenterar slumpar jag ut ett kit som jag skickar till en lycklig person. Skål!!

#samuelwhisky10år – Del 2: höjdpunkter i bloggandet och mina mest lästa tasting notes

Den 11:e oktober i år fyller SamuelWhisky 10år! Ett av sätten jag firar detta på är att den 11:e i varje månad fram till och med jubiléumsdagen posta retrospektiva nedslag i dom första 10 åren av SamuelWhisky. Totalt blir det alltså 10 specialinlägg för 10 år. I Del 1 i artikelserien skrev jag om vägen fram till SamuelWhisky, en bakgrundshistoria kring hur det kom sig att jag började blogga. I denna andra del gör jag en kvantitativ tillbakablick på mitt bloggande och mina tasting notes. 

Det var alltså den 11:e oktober 2013 som jag på FB startade bloggen SamuelWhisky. FB-sidan har tre huvudspår som tillsammans utgör allt det som har med Samuel och Whisky att göra; mina tasting notes, mässorna jag arbetar på, och provningarna jag genomför. 

På bloggens startflik, som du nu läser ifrån, är huvudspåret mina tasting notes och den 6:e-11:e oktober 2013 la jag först upp några äldre recensioner av whisky som jag tidigare postat i andra kanaler på FB. Mitt första originalinnehåll var den 12:e oktober, en tasting note av anCnoc 35yo som jag provade jag under Stockholm Beer & Whisky festival.

FB-sidan har i skrivande stund mer än 1500 följare och bloggen har hittills haft över 221k besök. Under 9 år har jag recenserat i runda slängar 150 whisky (vilket alldeles säkert är i lä i förhållande till mina bloggarkollegor). Mina tio mest lästa recensioner är:

10. Smögen – Single Sauternes Cask 57,3% (augusti 2015), 2080 läsare

9. Smögen – Single Bordeaux Barrique 61,3% (mars 206), 2240 läsare

8. Svenska Eldvatten – Bruichladdich 2006 9yo single fresh ex-oloroso sherry hogshead no. 1339 (maj, 2016), 2600 läsare

7. Smögen – Single Cask 51/2011 6yo 64% (maj, 2018), 2690 läsare

6. Laphroaig – Lore (september, 2016), 2990 läsare

5. Smögen – Triple 5 yo 54% (februari 2017), 3280 läsare

4. Springbank – 14yo Borbon Wood 55,8% (november 2017), 3390 läsare

3. Box/High Coast – 2nd Step Collection 03 51,3% (april, 2017), 3420 läsare

2. Box/High Coast – Dálvve 46% (november, 2016), 4170 läsare

1. Highland Park – Single Cask 6403 & 2121 för Sverige (oktober, 2016), 6170 (!) läsare.

Extra roligt med förstaplats-recensionen är dels att den är publicerad just den 11:e oktober, dels att den lästes hela 3163 gånger under dess första månad, wow!

Mitt mest gillade inlägg på FB, med 225 gilla-markeringar och över 6100 personer nådda, är ifrån när jag i september 2022 arbetade för Agitator under SBWF:

På insta är det här, med 100 gilla-markeringar, mitt mest gillade inlägg när jag i september 2018 arbetade med Laphroaig (åt Edrington) under SBWF: 

För att ta del av den mer kvalitativa sidan av mitt whiskybloggande, bland annat hur jag brukar gå tillväga när jag recenserar whisky, får ni gärna läsa den här intervjun med mig som gjordes av kollegorna på Whiskytower. Skål!! 

Besök på Box/High Coast juli 2014.
I glaset 2yo "Försmak – sherryfat" på 54,1% 

#samuelwhisky10år – Del 1: vägen fram till SamuelWhisky

Mitt whiskyintresse startade hösten 2002, när jag pluggade mitt andra år på en folkhögskola. En kväll skickade en folkisvän ett kryptiskt SMS där det stod att jag skulle infinna mig i skolans bibliotek på tisdag kl.19 iklädd kostym. Det visade sig att jag blivit inbjuden till ”Tisdagsklubben”, en klubb som sammanträdde på just tisdagar och provade whisky tillsammans under enkla, trevliga, och glada former. Tisdagsklubben hade funnits i många år på folkisen, nya medlemmar bjöds kontinuerligt in i klubben i takt med att dom medlemmar som pluggat på skolan under längst tid avslutade sin utbildning, och på så sätt säkerställdes klubbens fortlevnad. Whiskyprovandet var upplagt i ordinarie träffar då en medlem ansvarade för inköp, presentation, och att leda provsmakningen av en whisky. När några möten passerat och vi gått laget runt med varsin whisky var nästkommande möte en så kallad ”uppslutning” där vi provade den periodens whisky i en lina. 

Jag minns tydligt den träff då whisky som dryck verkligen gjorde ett starkt intryck på mig; en av medlemmarna hade inhandlat Laphroaig Cask Strength, jag tror det var den gamla ”Green Stripe”-utgåvan. Ojojoj, vilken känsla, smak och upplevelse det var med den där feta torvröken. Laphroaig tog mig med storm!

När tiden på folkhögskolan kom till sitt slut förlorade jag det sociala sammanhanget kring whisky under några år. Jag pluggade på en annan folkhögskola, och började sen studera till musiklärare på musikhögskolan vid Örebro universitet. 2007 hände det, jag minns att jag stod vid tavlan i studentpentryt, tillsammans med en viss Lars Karlsson (sedermera Quality manager & Asia sales manager på High Coast), och skummade igenom en lista över vilka som blivit antagna till de olika musikutbildningarna. Mina ögon fastande vid ett namn jag kände igen: Fredrik N. Min gamla vän från Tisdagsklubben skulle börja studera på musikhögskolan!! I denna stund visade det sig dels att Fredrik och Lars kände varann, dels att även Lars varit medlem i en whiskyklubb på den folkis han hade pluggat på. 

Fredrik och Lars

Med detta konstaterat startade vi 2007, tillsammans med dom två andra goda vännerna och musikhögskolestudenterna Carl och Emil, en whiskyklubb med det ödmjuka och på inget sätt högtravande namnet Örebro Akademiska Whiskysällskap (ÖAW). 

Emil under en kväll med amerikanskt

Upplägget på vårt whiskyprovande kopierade vi rakt av från Tisdagsklubben. Under ett par år av träffar provade vi oss igenom en stor mängd whisky, till en början främst standardutgåvor, men i takt med att vårt whiskyintresse utvecklades och personliga preferenser utkristalliserades ökade nörderiet och så småningom började vi prova mer spännande whisky. Vi skrev ner våra tasting notes på post it-lappar och jag minns att jag för varje provad whisky satte in mina lappar vid respektive destilleri i boken ”Bonniers stora bok om Whisky” (Michael Jackson). Mina tasting notes blev mer och mer detaljerade och väldigt fokuserade på just doft och smak och inte så mycket på bedömning i bemärkelsen att sätta betyg eller poäng.

Boken har jag fortfarande kvar, här uppslagen på Laphroaig :)

I bakhuvudet kom jag ihåg det starka intryck som Laphroaig CS hade gjort på mig, och på jakt efter samma upplevelse betade jag av dom Laphroaig som fanns på bolaget; 10:an, Quarter Cask och 15-åringen. Alla var såklart goda och jag blev mer och mer intresserad av Laphroaig, men jag fick inte riktigt samma känsla som jag fick den där gången i Tisdagsklubben. Då fick jag nys om Vintage 1989 17yo på 50,3% som skulle släppas för Feis Ile. 750kr kostade den vilket var den ditintill dyraste whisky jag köpt. Under en av våra träffar i ÖAW hade jag med mig 15-åringen och som en bonus och överraskning plockade jag fram och öppnade 1989:an. 

Calle och Samuel

Vilken känsla vi fick, vilken smak, och vilken otroligt fin stund det var! Efter ännu en Laphroaigiansk upplevelse av rang slog det fullständigt slint i mig och jag snöade totalt in på Laphroaig. Därefter köpte jag alla officiella standard och specialbuteljeringar jag hade råd med (bland annat Laphroaig 30yo som på den tiden fortfarande gick att inhandla på flygplats för ”bara” 2000kr!). Parallellt blev jag sugen på fler stilar av torvrökt whisky och i Michael Jacksons bok snubblade jag över den irländska whiskeyn Connemara. Även här blev det all in och 2009 startade jag FB-gruppen Connemara Clan.

Ett inköp som gav oss en extra trevlig träff!

Med start 2008 gjorde jag en handfull whiskyprovningar i egen regi (”privatprovningar”) för whiskyvänner och -nördar i min närhet, och 2011 kom jag in i whiskyns förlovade värld på allvar; jag blev tillfrågad om jag ville vara provningsledare och hålla i whiskyprovningar på The Bishop Arms i Örebro. Samma år arbetade jag min första whiskymässa i Örebro där jag tog hand om Connemara och resterande whiskey ur Cooleys portfölj åt Berntson Brands. Våren 2012 började jag arbeta som provningsledare på puben Red Brick i Karlskoga. När Connemara flyttades över till Edrington 2012 kontaktade jag dom med frågan om jag kunde få ta hand om Connemara och Laphroaig åt dom på mässor, och just så blev det. I den här vevan hade jag så smått börjat recensera whisky och postade några tasting notes på destilleriers FB-sidor. Jag började också dokumentera mina provningar, och dom mässor jag arbetade under, på min egen FB-sida. Till slut hade jag ganska många bollar i luften och jag kände att jag behövde någon sorts plattform för allt som hade med Samuel och Whisky att göra. Sagt och gjort, den 11:e oktober 2013 startade jag, på FB, min blogg SamuelWhisky, och dagen därpå postade jag det första originalinnehållet, en recension av anCnoc 35 yo.

Tobermory med sin härliga ton av mandelmassa

The 3rd release of Whisky from Swedish Distillery Agitator – Argument: Småfat 46% ABV!

Friends! Friday last week I once again received a package from the people at Swedish distillery Agitator. It contained their two upcoming releases, Argument: Småfat (”Small casks”) and Rök (”Smoke”), and today I'm bringing you my review of Argument: Småfat.

The recipe for Småfat goes like this: only peated newmake this time, 70% of the barley used held a peating level of 30ppm, and the remaining 30% was peated to 40ppm. Nine parts of new make were taken from the Low Reflux Stills and one part was taken from the High Reflux Stills. The newmake has been matured in three kinds of Småfat all being 130 litres in size, widely known as quarter casks. 

Oskar Bruno (Distillery Manager) was kind enough to share with me the detail that the new make was divided between the three types of casks in the following way: 50% was filled into bourbon casks that previously matured whisky from Islay, 20% was filled into american oak sherry casks, and 30% into virgin chestnut casks. Oskar also shared with me that the age of the whisky is slightly above 3 years and 2 months. 6000 70cl bottles at an ABV of 46% were produced. Here in Sweden this whisky will be released at the state monopoly this Friday and you can view the product by clicking here. Ok, time to analyze!

Nose:
My nose is met by a calm and beautifully soft and rounded peatyness. Incredibly soft in fact, and there are elements of both sea/minerals and moist leather. I also detect a tad of smoke (firewood) and very light traces of popcorn butter, but most of all soft tar with light traces of asphalt (think Terva Leijona). While the base consists of the hitherto mentioned the following delicate top notes are also present; warm vanilla with a slight citrus fruit acidity to it (leaning towards orange more than towards lemon), flambéed pineapple, a whiff of raisins, and peated cucumber water.

Taste:
Starts off on saltyness and a peat that bursts into an instantly dry/tanninic feel. My tounge is touched by an archipelago rope and I’m eating a spoon full of peated barley porridge. Some smoke rises to the roof of my mouth. The peatyness calms down and the dram shifts quite fast into the aftertaste; almonds and pistachios lightly touched by flames on a grill (”barbecue”), slightly salty vanilla, a barley-esque vanilla with light traces of lemon peel and sweet liqorice (hints of sackcloth) that lingers on for around twenty seconds or so.

Some reflections to sum up:
The nose is indeed very complex, lots of interesting scents to find and ponder upon. The 46% ABV is perfect for nosing and there is an extraordinary balance between the strength and the scents. The taste is in contrast very straightforward peaty with basic and robust elements and a short to medium long aftertaste. The 46% manages to give the initial flavors something of a cannonball start that is a feast to the sensory buds. To echo my two previous reviews of whisky from Agitator, I must once again say that it is simply remarkable to be able to craft such a mature and tasty whisky with such a young stock that this in fact is. Simply flying colors and in my book their best release so far! Finally, it is my belief that the taste profile of this whisky will appeal to ”the great” whisky drinking ”masses” more than the taste profile of Argument: Chestnut perhaps did. Those of you out there who like an explosion of flavors will probably like Argument: Chestnut more, but those who prefer balance, but with an oumph, will like Argument: Småfat more. From this perspective then it’s truly the perfect allrounder.

Finally, a big thanks to the nice people at Agitator for the great opportunity to review this whisky before it's release! For further and future updates please make sure to follow my FB-page by clicking here, my instagram by clicking here, and my twitter-page by clicking here. Copyright © and All Rights Reserved on all tasting notes and text by SamuelWhisky and pictures and videos likewise belong to SamuelWhisky, unless stated. If you would like to use any such material that belongs to SamuelWhisky or is associated with SamuelWhisky, please ask by sending me an email to samuelkarlssonorebro [at] gmail [dot] com and when permission is granted by stating the source.

With permission through Agitators press-release