#samuelwhisky10år – Del 1: vägen fram till SamuelWhisky

Mitt whiskyintresse startade hösten 2002, när jag pluggade mitt andra år på en folkhögskola. En kväll skickade en folkisvän ett kryptiskt SMS där det stod att jag skulle infinna mig i skolans bibliotek på tisdag kl.19 iklädd kostym. Det visade sig att jag blivit inbjuden till ”Tisdagsklubben”, en klubb som sammanträdde på just tisdagar och provade whisky tillsammans under enkla, trevliga, och glada former. Tisdagsklubben hade funnits i många år på folkisen, nya medlemmar bjöds kontinuerligt in i klubben i takt med att dom medlemmar som pluggat på skolan under längst tid avslutade sin utbildning, och på så sätt säkerställdes klubbens fortlevnad. Whiskyprovandet var upplagt i ordinarie träffar då en medlem ansvarade för inköp, presentation, och att leda provsmakningen av en whisky. När några möten passerat och vi gått laget runt med varsin whisky var nästkommande möte en så kallad ”uppslutning” där vi provade den periodens whisky i en lina. 

Jag minns tydligt den träff då whisky som dryck verkligen gjorde ett starkt intryck på mig; en av medlemmarna hade inhandlat Laphroaig Cask Strength, jag tror det var den gamla ”Green Stripe”-utgåvan. Ojojoj, vilken känsla, smak och upplevelse det var med den där feta torvröken. Laphroaig tog mig med storm!

När tiden på folkhögskolan kom till sitt slut förlorade jag det sociala sammanhanget kring whisky under några år. Jag pluggade på en annan folkhögskola, och började sen studera till musiklärare på musikhögskolan vid Örebro universitet. 2007 hände det, jag minns att jag stod vid tavlan i studentpentryt, tillsammans med en viss Lars Karlsson (sedermera Quality manager & Asia sales manager på High Coast), och skummade igenom en lista över vilka som blivit antagna till de olika musikutbildningarna. Mina ögon fastande vid ett namn jag kände igen: Fredrik N. Min gamla vän från Tisdagsklubben skulle börja studera på musikhögskolan!! I denna stund visade det sig dels att Fredrik och Lars kände varann, dels att även Lars varit medlem i en whiskyklubb på den folkis han hade pluggat på. 

Fredrik och Lars

Med detta konstaterat startade vi 2007, tillsammans med dom två andra goda vännerna och musikhögskolestudenterna Carl och Emil, en whiskyklubb med det ödmjuka och på inget sätt högtravande namnet Örebro Akademiska Whiskysällskap (ÖAW). 

Emil under en kväll med amerikanskt

Upplägget på vårt whiskyprovande kopierade vi rakt av från Tisdagsklubben. Under ett par år av träffar provade vi oss igenom en stor mängd whisky, till en början främst standardutgåvor, men i takt med att vårt whiskyintresse utvecklades och personliga preferenser utkristalliserades ökade nörderiet och så småningom började vi prova mer spännande whisky. Vi skrev ner våra tasting notes på post it-lappar och jag minns att jag för varje provad whisky satte in mina lappar vid respektive destilleri i boken ”Bonniers stora bok om Whisky” (Michael Jackson). Mina tasting notes blev mer och mer detaljerade och väldigt fokuserade på just doft och smak och inte så mycket på bedömning i bemärkelsen att sätta betyg eller poäng.

Boken har jag fortfarande kvar, här uppslagen på Laphroaig :)

I bakhuvudet kom jag ihåg det starka intryck som Laphroaig CS hade gjort på mig, och på jakt efter samma upplevelse betade jag av dom Laphroaig som fanns på bolaget; 10:an, Quarter Cask och 15-åringen. Alla var såklart goda och jag blev mer och mer intresserad av Laphroaig, men jag fick inte riktigt samma känsla som jag fick den där gången i Tisdagsklubben. Då fick jag nys om Vintage 1989 17yo på 50,3% som skulle släppas för Feis Ile. 750kr kostade den vilket var den ditintill dyraste whisky jag köpt. Under en av våra träffar i ÖAW hade jag med mig 15-åringen och som en bonus och överraskning plockade jag fram och öppnade 1989:an. 

Calle och Samuel

Vilken känsla vi fick, vilken smak, och vilken otroligt fin stund det var! Efter ännu en Laphroaigiansk upplevelse av rang slog det fullständigt slint i mig och jag snöade totalt in på Laphroaig. Därefter köpte jag alla officiella standard och specialbuteljeringar jag hade råd med (bland annat Laphroaig 30yo som på den tiden fortfarande gick att inhandla på flygplats för ”bara” 2000kr!). Parallellt blev jag sugen på fler stilar av torvrökt whisky och i Michael Jacksons bok snubblade jag över den irländska whiskeyn Connemara. Även här blev det all in och 2009 startade jag FB-gruppen Connemara Clan.

Ett inköp som gav oss en extra trevlig träff!

Med start 2008 gjorde jag en handfull whiskyprovningar i egen regi (”privatprovningar”) för whiskyvänner och -nördar i min närhet, och 2011 kom jag in i whiskyns förlovade värld på allvar; jag blev tillfrågad om jag ville vara provningsledare och hålla i whiskyprovningar på The Bishop Arms i Örebro. Samma år arbetade jag min första whiskymässa i Örebro där jag tog hand om Connemara och resterande whiskey ur Cooleys portfölj åt Berntson Brands. Våren 2012 började jag arbeta som provningsledare på puben Red Brick i Karlskoga. När Connemara flyttades över till Edrington 2012 kontaktade jag dom med frågan om jag kunde få ta hand om Connemara och Laphroaig åt dom på mässor, och just så blev det. I den här vevan hade jag så smått börjat recensera whisky och postade några tasting notes på destilleriers FB-sidor. Jag började också dokumentera mina provningar, och dom mässor jag arbetade under, på min egen FB-sida. Till slut hade jag ganska många bollar i luften och jag kände att jag behövde någon sorts plattform för allt som hade med Samuel och Whisky att göra. Sagt och gjort, den 11:e oktober 2013 startade jag, på FB, min blogg SamuelWhisky, och dagen därpå postade jag det första originalinnehållet, en recension av anCnoc 35 yo.

Tobermory med sin härliga ton av mandelmassa