Visar inlägg med etikett #samuelwhisky10år. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett #samuelwhisky10år. Visa alla inlägg

måndag 5 juni 2023

Svensk Whisky från Agitator – Argument: Islay PX 46%

Vänner! I torsdags kom ett paket på posten som visade sig innehålla den kommande releasen från Agitator, nämligen det fjärde släppet i serien Argument i vilken man samlar experimentella produkter tillverkade i mindre volym (mindre volym än standardbuteljerna). De föregående släppen i serien har i tur och ordning inneburit slutlagring på fat av Kastanj, fulltidslagring på Småfat, och senast en whisky tillverkad av råg och korn slutlagrad på fat som tidigare innehållit Lönnsirap. Experimenterandet går i allra högsta grad vidare för denna utgåva med det läskande namnet Islay PX. 








Receptet för den här utgåvan är som följer: råsprit tillverkad av torvrökt korn på 40ppm. Merparten är destillerad i Lågrefluxpannan (LR) och resterande del i Högrefluxpannan (HR). I mitt tycke ger LR en ren, tung, kraftig, jordig, och lite skitig råsprit, medan HR ger en ren, lätt och fruktig råsprit. För lagring har använts två olika fattyper: dels kvartsfat (130L) som först lagrat bourbon och därefter Islaywhisky, dels fat som först lagrat sherry av slaget Pedro Ximénez och därefter Islaywhisky. Innan flaskfyllning vattnades whiskyn ner till 46%. 6000 70cl-flaskor har producerats av denna utgåva och nu på fredag finns den tillgänglig i cirka 220 systembolagsbutiker. Ni finner produkten genom att klicka här.

För att kunna dela med mig av lite exklusiva detaljer kring receptet hörde jag av mig till den alltid så hjälpsamma Oskar Bruno (Destillerichef) som gav mig följande info: 54% av innehållet är lagrat på kvartsfat, och resterande 46% på PX-fat av storleken 250L. Samtliga kvartsfat fylldes med råsprit från LR. 60% av PX-faten fylldes med råsprit från LR och resterande 40% med råsprit från HR.   

Den här whiskyn fick jag möjlighet att provsmaka redan i mitten av april när jag besökte Agitators huvudkontor i Stockholm för att prata om kommande buteljering(ar) i vår fat-collab, idéer kring framtida whiskyprovningar, och lite annat trevligt.


Då blev det mest att sippa litegrann så jag har verkligen sett framemot att få göra en lite djupare analys vilket det är dags för... nu! 

Doft:
När jag andas in försiktigt genom näsan vid glasets kant är de första dofterna en mix av sälta, hav, mentol, läder, och en bred, omfamnande och mjuk torvighet. Det här känns verkligen Islay! En djupare doftning med näsan ner i glaset ger svag maltighet, krämig vanilj, vaniljsås, och Crème brûlée med inslag av brynt smör och lätt lakrits. Jag känner också nånting fruktigt, men det är i allra högsta grad flyktigt… jag försöker sätta ord på det och landar i röda äpplen, torkad aprikos, rosvatten, och svarta vinbär i fjärran. Doftmässigt rör det sig sammantaget definitivt om en bas av Islay (dock ingen rökighet som dödar näsan) med en elegans och finess av somrig fruktighet som glittrar i det övre registret. 


Smak:
Definitivt Islay-stil: sälta, saltlakrits, bred och tydlig torv, och en lagom skitig jordighet. Alkoholen är otroligt fint integrerad och bär fram mjuk vanilj som övergår i maltighet. Alkoholen stiger i munnen, upp i gommen, och förbi swishar lätt viol. Ur maltigheten framträder först en söt rök med skira stråk av torkade fikon, det vattnas i munnen, och sen kommer torv och rök tillbaka och tar nu större plats än tidigare. En svartpepparlik kryddighet retar min tungspets medan den torviga maltigheten och den mjuka vaniljen långsamt klingar bort och avslutar smakresan. 

Några summerande reflektioner:
Ja det här var verkligen en doft- och smakresa! Det är lätt att bli lurad av elegansen i doften och tänka att det här nog kommer vara en lätt rökig whisky, men så är inte riktigt fallet. Röken, eller kanske snarare torven, tar rätt stor plats i smaken och tillsammans med maltigheten och vaniljen utgör den helt klart whiskyns tydliga bas. Det här är dock ingen brötig historia utan fruktigheten i både doft och smak bidrar med djup och skapar tillsammans med torven en komplex whisky som jag både vill sitta och fundera kring och analysera, och bara vill sippa på och njuta av. Gärna på sommarstället i Roslagens famn, med ljumma sommarvindar som sällskap och utblick över havet. 

Slutligen ett stort tack till dom snälla människorna på Agitator för den fina möjligheten att recensera denna whisky innan släppet! For further and future updates please make sure to follow my FB-page by clicking here, my instagram by clicking here, and my twitter-page by clicking here. Copyright © and All Rights Reserved on all tasting notes and text by SamuelWhisky and pictures and videos likewise belong to SamuelWhisky, unless stated. If you would like to use any such material that belongs to SamuelWhisky or is associated with SamuelWhisky, please ask by sending me an email to samuelkarlssonorebro [at] gmail [dot] com and when permission is granted by stating the source

Bild med benäget tillstånd av Agitator


lördag 11 februari 2023

#samuelwhisky10år – Del 2: höjdpunkter i bloggandet och mina mest lästa tasting notes

Den 11:e oktober i år fyller SamuelWhisky 10år! Ett av sätten jag firar detta på är att den 11:e i varje månad fram till och med jubiléumsdagen posta retrospektiva nedslag i dom första 10 åren av SamuelWhisky. Totalt blir det alltså 10 specialinlägg för 10 år. I Del 1 i artikelserien skrev jag om vägen fram till SamuelWhisky, en bakgrundshistoria kring hur det kom sig att jag började blogga. I denna andra del gör jag en kvantitativ tillbakablick på mitt bloggande och mina tasting notes

Det var alltså den 11:e oktober 2013 som jag på FB startade bloggen SamuelWhisky. FB-sidan har tre huvudspår som tillsammans utgör allt det som har med Samuel och Whisky att göra; mina tasting notes, mässorna jag arbetar på, och provningarna jag genomför. 

På bloggens startflik, som du nu läser ifrån, är huvudspåret mina tasting notes och den 6:e-11:e oktober 2013 la jag först upp några äldre recensioner av whisky som jag tidigare postat i andra kanaler på FB. Mitt första originalinnehåll var den 12:e oktober, en tasting note av anCnoc 35yo som jag provade jag under Stockholm Beer & Whisky festival.



FB-sidan har i skrivande stund mer än 1500 följare och bloggen har hittills haft över 221k besök. Under 9 år har jag recenserat i runda slängar 150 whisky (vilket alldeles säkert är i lä i förhållande till mina bloggarkollegor). Mina tio mest lästa recensioner är:

10. Smögen – Single Sauternes Cask 57,3% (augusti 2015), 2080 läsare

9. Smögen – Single Bordeaux Barrique 61,3% (mars 206), 2240 läsare

8. Svenska Eldvatten – Bruichladdich 2006 9yo single fresh ex-oloroso sherry hogshead no. 1339 (maj, 2016), 2600 läsare

7. Smögen – Single Cask 51/2011 6yo 64% (maj, 2018), 2690 läsare

6. Laphroaig – Lore (september, 2016), 2990 läsare

5. Smögen – Triple 5 yo 54% (februari 2017), 3280 läsare

4. Springbank – 14yo Borbon Wood 55,8% (november 2017), 3390 läsare

3. Box/High Coast – 2nd Step Collection 03 51,3% (april, 2017), 3420 läsare

2. Box/High Coast – Dálvve 46% (november, 2016), 4170 läsare

1. Highland Park – Single Cask 6403 & 2121 för Sverige (oktober, 2016), 6170 (!) läsare.

Extra roligt med förstaplats-recensionen är dels att den är publicerad just den 11:e oktober, dels att den lästes hela 3163 gånger under dess första månad, wow!



Mitt mest gillade inlägg på FB, med 225 gilla-markeringar och över 6100 personer nådda, är ifrån när jag i september 2022 arbetade för Agitator under SBWF:



På insta är det här, med 100 gilla-markeringar, mitt mest gillade inlägg när jag i september 2018 arbetade med Laphroaig (åt Edrington) under SBWF: 



För att ta del av den mer kvalitativa sidan av mitt whiskybloggande, bland annat hur jag brukar gå tillväga när jag recenserar whisky, får ni gärna läsa den här intervjun med mig som gjordes av kollegorna på Whiskytower. Skål!! 

Besök på Box/High Coast juli 2014.
I glaset 2yo "Försmak – sherryfat" på 54,1% 

onsdag 11 januari 2023

#samuelwhisky10år – Del 1: vägen fram till SamuelWhisky

Mitt whiskyintresse startade hösten 2002, när jag pluggade mitt andra år på en folkhögskola. En kväll skickade en folkisvän ett kryptiskt SMS där det stod att jag skulle infinna mig i skolans bibliotek på tisdag kl.19 iklädd kostym. Det visade sig att jag blivit inbjuden till ”Tisdagsklubben”, en klubb som sammanträdde på just tisdagar och provade whisky tillsammans under enkla, trevliga, och glada former. Tisdagsklubben hade funnits i många år på folkisen, nya medlemmar bjöds kontinuerligt in i klubben i takt med att dom medlemmar som pluggat på skolan under längst tid avslutade sin utbildning, och på så sätt säkerställdes klubbens fortlevnad. Whiskyprovandet var upplagt i ordinarie träffar då en medlem ansvarade för inköp, presentation, och att leda provsmakningen av en whisky. När några möten passerat och vi gått laget runt med varsin whisky var nästkommande möte en så kallad ”uppslutning” där vi provade den periodens whisky i en lina. 






Jag minns tydligt den träff då whisky som dryck verkligen gjorde ett starkt intryck på mig; en av medlemmarna hade inhandlat Laphroaig Cask Strength, jag tror det var den gamla ”Green Stripe”-utgåvan. Ojojoj, vilken känsla, smak och upplevelse det var med den där feta torvröken. Laphroaig tog mig med storm!

När tiden på folkhögskolan kom till sitt slut förlorade jag det sociala sammanhanget kring whisky under några år. Jag pluggade på en annan folkhögskola, och började sen studera till musiklärare på musikhögskolan vid Örebro universitet. 2007 hände det, jag minns att jag stod vid tavlan i studentpentryt, tillsammans med en viss Lars Karlsson (sedermera Quality manager & Asia sales manager på High Coast), och skummade igenom en lista över vilka som blivit antagna till de olika musikutbildningarna. Mina ögon fastande vid ett namn jag kände igen: Fredrik N. Min gamla vän från Tisdagsklubben skulle börja studera på musikhögskolan!! I denna stund visade det sig dels att Fredrik och Lars kände varann, dels att även Lars varit medlem i en whiskyklubb på den folkis han hade pluggat på. 

Fredrik och Lars

Med detta konstaterat startade vi 2007, tillsammans med dom två andra goda vännerna och musikhögskolestudenterna Carl och Emil, en whiskyklubb med det ödmjuka och på inget sätt högtravande namnet Örebro Akademiska Whiskysällskap (ÖAW). 


Emil under en kväll med amerikanskt

Upplägget på vårt whiskyprovande kopierade vi rakt av från Tisdagsklubben. Under ett par år av träffar provade vi oss igenom en stor mängd whisky, till en början främst standardutgåvor, men i takt med att vårt whiskyintresse utvecklades och personliga preferenser utkristalliserades ökade nörderiet och så småningom började vi prova mer spännande whisky. Vi skrev ner våra tasting notes på post it-lappar och jag minns att jag för varje provad whisky satte in mina lappar vid respektive destilleri i boken ”Bonniers stora bok om Whisky” (Michael Jackson). Mina tasting notes blev mer och mer detaljerade och väldigt fokuserade på just doft och smak och inte så mycket på bedömning i bemärkelsen att sätta betyg eller poäng.

Boken har jag fortfarande kvar, här uppslagen på Laphroaig :)

I bakhuvudet kom jag ihåg det starka intryck som Laphroaig CS hade gjort på mig, och på jakt efter samma upplevelse betade jag av dom Laphroaig som fanns på bolaget; 10:an, Quarter Cask och 15-åringen. Alla var såklart goda och jag blev mer och mer intresserad av Laphroaig, men jag fick inte riktigt samma känsla som jag fick den där gången i Tisdagsklubben. Då fick jag nys om Vintage 1989 17yo på 50,3% som skulle släppas för Feis Ile. 750kr kostade den vilket var den ditintill dyraste whisky jag köpt. Under en av våra träffar i ÖAW hade jag med mig 15-åringen och som en bonus och överraskning plockade jag fram och öppnade 1989:an. 

Calle och Samuel

Vilken känsla vi fick, vilken smak, och vilken otroligt fin stund det var! Efter ännu en Laphroaigiansk upplevelse av rang slog det fullständigt slint i mig och jag snöade totalt in på Laphroaig. Därefter köpte jag alla officiella standard och specialbuteljeringar jag hade råd med (bland annat Laphroaig 30yo som på den tiden fortfarande gick att inhandla på flygplats för ”bara” 2000kr!). Parallellt blev jag sugen på fler stilar av torvrökt whisky och i Michael Jacksons bok snubblade jag över den irländska whiskeyn Connemara. Även här blev det all in och 2009 startade jag FB-gruppen Connemara Clan.

Ett inköp som gav oss en extra trevlig träff!

Med start 2008 gjorde jag en handfull whiskyprovningar i egen regi (”privatprovningar”) för whiskyvänner och -nördar i min närhet, och 2011 kom jag in i whiskyns förlovade värld på allvar; jag blev tillfrågad om jag ville vara provningsledare och hålla i whiskyprovningar på The Bishop Arms i Örebro. Samma år arbetade jag min första whiskymässa i Örebro där jag tog hand om Connemara och resterande whiskey ur Cooleys portfölj åt Berntson Brands. Våren 2012 började jag arbeta som provningsledare på puben Red Brick i Karlskoga. När Connemara flyttades över till Edrington 2012 kontaktade jag dom med frågan om jag kunde få ta hand om Connemara och Laphroaig åt dom på mässor, och just så blev det. I den här vevan hade jag så smått börjat recensera whisky och postade några tasting notes på destilleriers FB-sidor. Jag började också dokumentera mina provningar, och dom mässor jag arbetade under, på min egen FB-sida. Till slut hade jag ganska många bollar i luften och jag kände att jag behövde någon sorts plattform för allt som hade med Samuel och Whisky att göra. Sagt och gjort, den 11:e oktober 2013 startade jag, på FB, min blogg SamuelWhisky, och dagen därpå postade jag det första originalinnehållet, en recension av anCnoc 35 yo.

Tobermory med sin härliga ton av mandelmassa